MyAngeliica

Hon visade en kurva och när förlossningen går förbi där så ska man tydligen tänka om hur man ska gå vidare och det enda dom gjorde var att pausa värkstimulerande droppet, vilket inte räckte. Det som hände kortfattat var att jag hade värkar från 23 på torsdag och han kom vid 5 på söndag. Vattnet hade gått midnatt till fredag så det va lång vattenavgång, han bajsade i fostervattnet vilket troligen var orsaken till att jag fick en infektion, han var stressad i magen också, jag öppnade mej inte trots mycket dropp och mycket värkar. När han väl kom så krävdes sugklocka för jag hade ingen kraft kvar och en "vägg" var i vägen och det fick jag i måndags förklarat att det var en del av tappen. Sugklocka gjorde att Adam mådde dåligt och han svalde fostervattnet så han fick åka med lucas till neonatalen för hjälp med andning och för att få ut bajsvattnet han svalde. Det krävdes 7 drag för att få ut honom och tydligen ska man sluta efter 3 om dom inte kommit ut och sen snitta istället om det inte går på 3. På grund av allt dropp jag hade fått (eller om det va antibiotika som dom gav mej på grund av febern av infektionen) så slutade inte navelsträngen pulsera med blod. Till sist bestämde dom att klippa ändå och när moderkakan ska ut så slutar jag inte blöda och jag förlorade 2.1 liter. Jag sprack också grad 3 och det är alltså hela slidan, mellangården och yttre ringmuskeln. Det är muskeln som gör att man kan knipa en fis exempelvis. Så jag åkte på operation där dom fixade blödningen och sydde ihop mej 

Det är alltså för många saker som skedde. Mitt blodvärde hamnade på 61 och nu 2 månader senare år det på ca 130 vilket är kanon. Men vi fick en skit start helt enkelt. Mina njurvärden var dåliga också och det va delvis orsaken att jag inte blev utskriven förrän på onsdag eftermiddag. Sen fick vi med lite antibiotika, alvedon och morfin som jag skulle ta någon dag samt blodförtunnande sprutor att ta dagligen i 6 veckor.

Det är egentligen allt efteråt som var jobbigt för min del. Och när man har berättat för folk om detta som själva fått barn så känns det som att alla bara "jaja det är sånt som händer, jag hade också en förlossning på 2 dygn". Typ som för att förminska vår upplevelse och det stör mej något fruktansvärt för det är liksom den lilla delen egentligen. Så att barnmorskan sa att det var mycket som var fel kändes riktigt bra för då har vi inte inbillat oss. Hon sa också att det inte är hon som beviljar det men hon trodde inte det skulle vara några problem alls att få kejsarsnitt om vi vill försöka med syskon. Och trots allt som skedde så vill jag ju gärna ge honom ett syskon. Men då kanske ett bokat snitt för jag kommer aldrig orka en likadan förlossning och ha hand om två barn. 

Hon sa att hade det bara varit att jag fick feber eller han bajsade i vattnet så hade det ändå varit okej trots att det inte är något som är bra liksom. Och det hade varit helt okej för mej om det "bara" var det  

Så det var ett skönt besök faktiskt. 

Men till något trevligare! I tisdags var det julbord med iobbet och jag hängde på. Det är så otroligt svårt att veta hur man ska bete sej bland vuxna igen efter all tid hemma med bebis eller själv. Men det var väldigt god mat och ändå trevligt att träffa dom igen och att få vara själv liksom. Och att inte behöva ha amningsvänliga kläder!! Men man saknade ju sin bebis. Igår hade lucas jobb julbord så då va Linda och mamma här och vi slog in julklapparna vi hade köpt än så länge och hade trevligt. Adam va på bra humör hela kvällen!

Idag myser vi i soffan med bok och tv