Ännu mer tråkigt har hänt. Robin sa igår när han kom att chefen på ett företag som han jobbade åt lite tidigare i år hade hamnat i koma. Innan idag skrev han att han inte klarat sej. Även han va runt 50 år. Jag fruktar den ålder något enormt alltså. Jag höll själv på att förlora min pappa ett par dagar efter hans egna 50 års dag. Min sysslings pappa dog för 2 dagar sen, 52 år gammal och nu Robins tillfälliga chef då som va i 50 års åldern. Jag är livrädd att när jag kommer till den åldern kommer dö, därför anser jag mej själv som gammal och halvvägs i livet typ. Egentligen borde jag ha levt 1/5 del av livet, för man ska bli 100 år. Det är hemskt egentligen att gå och tänka på sånt.
Men jag säger som linda skrev. Tänk att inte få säga Hejdå eller berätta hur mycket man älskar sin familj innan det är för sent. Självklart vet vi att vi älskar varandra, men att inte få hinna säga det i ett sånt läge är inget riktigt farväl för mej. Blir typ gråtfärdig bara av att skriva detta.
Mamma, pappa, linda, jag älskar er! ❤