Panik
Varning för lite långt inlägg och negativa tankar - om Lindas förlossning.
Jag har börjat få lite smått panik de senaste dagarna känns det som. Inte på grund av skolan (som man kanske kan tro) men på grund av att Linda snart ska föda! Jag ska ju vara med henne på BB när hon föder (tror jag skrivit det förr) och tyvärr är hon planerad under en helg när jag jobbar så jag hoppas hon kniper lite. Jag har även fått frågan om ett annat uppdrag åt Linda och det har jag nämnt lite snabbt att jag kommer berätta om efter hon har fött.
Det var lika dant med Ellie, att paniken kom. Då var jag dock inte med men ändå. Jag vet att det kanske inte är så bra att skriva av sig här, speciellt inte när jag vet att Linda läser och det kanske stressar henne med. Men jag är alltid så orolig att något ska hända. Vården idag är fruktansvärt bra men jag har ändå oron i magen att Linda eller bebis inte ska klara sig. Jag tänkte lika dant när hon väntade Ellie och då kände jag inom mig hela tiden (sa aldrig något till någon om det tror jag) att oavsett vad som händer så måste de hjälpa Linda i första hand och barnet sen. Jag måste ha kvar min syster. Känslorna är samma idag, fast mer: Ellie måste ha kvar sin mamma. Samtidigt är jag lite egoistisk, jag vill ha kvar min syster också såklart.
Troligen kommer detta vara det häftigaste jag kommer vara med om till den dagen jag själv föder ett barn så jag vill verkligen att allt ska gå bra. Jag kallar mig själv (på skoj) mästerfotografen för jag tycker själv att jag lyckats ta både riktigt fina bilder men även bilder som togs i rätt tid ibland. Och såklart smygbilder är jag grym på. Men jag har som mål att ta typ 100 bilder medan Linda är på BB. Tyvärr tog dom inte så många förra gången så jag tänkte försöka ta igen det denna gången. Ska även försöka filma när bebisen kommer ut så Linda kan få se det. Mamma var den första som såg Ellie när hon kom ut för mamma stod vid sidan och såg allting (utan att det blev för närgånget) och det var tydligen skit häftigt att se när huvudet kom ut. Så jag hoppas förlossningen kommer gå så bra att hon kan föda vaginalt så jag kan stå vid sidan och filma så Linda själv få se detta sen. Om jag inte har svimmat av och ligger i ett hörn typ. Jag är nog mer orolig för min egen reaktion än Lindas haha. Hon har genomgått det en gång redan och som jag förstod på mamma så var hon tuff och tog allting jättebra. Jag har sagt till henne att jag ska läsa Harry Potter 1 också för att hon ska försöka fokusera på något annat om det behövs, troligen inte en metod som kommer fungera men såg ett inlägg en gång om en kvinna som älskade smink och när hon hade det jobbigt så gjorde hon en väldigt fin och völgjord sminkning för att tänka på annat än smärtorna.
Bara för man säger/skriver något så kanske det blir så och det hoppas jag verkligen inte!! Men jag kan inte släppa mina känslor. Det kanske inte händer Linda, det kanske händer mig istället. Det är 6 veckor kvar (en hel evighet egentligen, kommer hända massor innan födseln) men jag är inte redo. Men något jag är helt säker på: Jag kommer älska den där lilla filuren något enormt och jag kommer gråta, 100%!