MyAngeliica

Denna blogg handlar om mig och mitt liv, så som alla bloggar. Det är en liten intim blogg med lite skitsnack!

Trist höst

Kategori: Allmänt

Vet inte vad jag ska börja alltså.. Jag som såg fram emot en mysig vinter med fester och häng hemma i pyjamas med pojkvän och vänner. Istället har det varit det ena efter det andra som har hänt och jag gillar inte längre hösten/vintern. 
 
Som jag skrev för ett tag sen så fick ju min morbror hjärtinfarkt förra vintern och höll på att stryka med, därför gillade jag inte hösten/vintern det året. Året innan var det mamams kusin som gick bort pga. hjärtinfarkt. 
Detta året har en gått bort i hjärtinfarkt + en som fick hjärtinfarkt men klarat sig och sedan var det pappa som åkte in 2 gånger. Allt detta skrev jag i mitt inlägg när jag hade panik och grät och allt sånt så det är inget nytt.
 
Vad som är nytt är att pappa har fått komma hem, varit hemma en vecka snart och allting är bra med honom. Han var inne på koll i måndags och dom skickade hem honom eftersom helgen hemma hade varit bra. Han har fått en hjärtstartare och dom har koll på honom, vilket känns skönt. På grund av den maskinen får han inte göra allting bara så vi får hjälpa honom en del nu i början i alla fall. Så för hans del går allting på rätt håll just nu och det lugnar mig lite mer. 
 
I onsgdas fick jag nyheten att en av mina bästa vänner i mellan- och högstadiet gick bort under onsdagen på grund av komplikationer efter en operation som gjorde att hon hamnade i koma och sedan fick en stor inre blödning som tog hennes liv. Det är helt overkligt... Till att börja med så har hon en son som snart fyller 2 som nu kommer få växa upp utan mamma. För snart 2 år sedan så gick hennes lillasyster bort pga. överdos för hon inte fick den hjälp hon behövde och ville ha. Just nu står det en mamma och en pappa som har förlorat 2 döttrar på mindre än 2 år. Vet inte om minstingen var 20 år när hon gick bort och min kompis var ju då 24 år. Det är alldeles för tidigt att försvinna från jorden. 
 
Vi har inte umgåtts på några år nu. Det blir ju så när man pluggar olika saker i gymnasiet men vi har setts och pratat lite ibland när man gått förbi. Tror Linda haft mer kontakt med henne än jag haft den senaste tiden i alla fall. Jag har haft svårt att smälta detta och kan inte fatta att hon är borta. Även om vi inte umgicks senaste tiden så har hon som sagt varit min bästa vän under skoltiden. Det är mycket på grund av henne som jag hade dom kompisar jag hade och även har idag. Hon var en tuff tjej som ingen kunde sätta sej på för hon satte sej på dej först. Det var en tjej man hade respekt för. Hon gjorde att man själv kunde vara lite tuffare, hon visade att det gick. 
 
Jag kan inte säga att du kommer få det bättre på andra sidan, för du hade det bra här. Du hade någon att leva för - din son, som du kämpade så mycket med att bli gravid med. Du hade inga problem här på jorden, du har bara haft sån extrem otur hela tiden och även denna gången. Operationer kan alltid gå fel, det är ingen lek - och den här gången gick det fel. Jag vet inte om du var så speciellt troende dom senaste åren, och jag kan inte säga att jag ber till Gud att han ska ta hand om dej och din syster i himlen och jag kan nog inte heller be till Allah eftersom jag inte själv är muslim. Det enda jag kan göra är att trösta mej med att du är hos din syster, som jag vet att du har saknat så det gör ont. Livet är bra jävla orättvist
 
Eftersom jag sitter på jobbet och skriver detta så tog jag den enda bild jag kunde hitta på oss på facebook. Här är vi väl 13/14 år och fixar oss. Tror vi skulle gå på TC-disko eller vad man kallade det. 
Eftersom klockan är 2 på natten just nu och jag sov max 30 minuter innan mitt nattpass så är det möjligt att hela inlägget är luddigt. Men det är också så jag känner mej nu, luddig i huvudet. Och tom...

Kommentarer


Kommentera inlägget här: