MyAngeliica

Denna blogg handlar om mig och mitt liv, så som alla bloggar. Det är en liten intim blogg med lite skitsnack!

Omgiven av idioter - vad tyckte jag?

Kategori: Allmänt

I natt läste jag ut Omgiven av idioter och det är en bok jag rekommenderar ALLA! Jag funderade faktistk på om jag skulle köpa en bok till alla och dela ut på mötet på måndag men till att börja med så hinner dom inte komma och sen vet jag inte om det skulle uppskattas. Vi är en blandning av färger i receptionen och det kan vara bra att lära sig hur vi alla fungerar. 
 
Jag kunde faktiskt bara placera 4 av oss och vi är väl i alla fall 10 som jobbar här nu skulle jag tro. Jag kunde hitta en röd, 2 gula och en grön. Jag tänker inte skriva vem som är vilken färg här för det har inte med saken att göra, men det var så intressant att en del var självklara. En gul och en röd är självklara och den andra gula är nog en blandning av någon mer färg, kanske grön?
 
Jag är den gröna i alla fall - solklar! Lyssnas på folk, är envis och kan sura rätt länge över småsaker samt att jag härmar andras känslor. Däremot är det vissa saker där som jag inte passar in på. En grön person lyssnar gärna men pratar sällan om sig själv. Alla som känner mig vet att jag pratar rätt mycket om mig själv och kan avbryta andra osv och det är en del av det gula beteendet. Sedan kan jag vara väldigt "akademisk" eller vad vi ska kalla det och ha ordning och reda - men på mitt vis så jag är även blå. jag skulle säga att jag är mest grön/blå och när jag är full är jag helgul alltså haha. 
 
I kompiskrets och på jobbet och sånna saker så är jag inte i närheten av röd, däremot mot stackars Robin är jag nog väldigt röd. Jag kan gärna brusa upp över att han har kepsen i soffan eller att skorna står precis innanför dörren så jag ramlar över dom varje gång jag kommer innanför dörren. Nu händer detta inte ofta men när det gör det blir jag flyförbannad över detta och medan jag ändå är igång kan jag dra till med annat som irriterar mig. Han upplever dessutom mig ibland som spydig och tycker att jag pratar till honom som att han vore ett barn. Detta tycker ju inte jag själv - jag vill ju bara säga vad som irriterar mig och säger det när som, oftast så fort det dyker upp. Har det dessutom varit ett problem länge och inget händer kanske jag pratar extra tydilgt för att det verkligen ska gå in. Däremot vet jag faktiskt inte vilken färg han kan vara...
 
 
Men jag kan verkligen rekommendera den till alla! En kollega skrev till mig när hon fick veta att jag läste den så hon ska få låna den nu och efter det är det syrran. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: