MyAngeliica

Var ska jag börja med denna? Sorligaste boken någonsin jag läst, på riktigt. Grät 3 gångern är jag läste den och det är inte konstigt. 

 

Boken handlar om en mamma som berättar om hennes snart 3åriga dotter Hannas kamp mot cancern och att förlora den. Jag hängde inte riktigt med i hur gammal hon blev men tror hon dog någon gång efter sin 4års dag, tror hon hann bli 4 år. Så hon kämpade kanske i 1.5 år eller lite mer. 

 

Mamman (författaren) berättar om hur familjen kämpat för denna lilla flicka och försökt ta sig igenom beskedet. Hon genomgick en lyckad operation men sedan komer cancern tillbaka och tumören satte sig på ryggraden och därför kunde man inte ta bort den. Hon genomgick mycket cellgiftsbehandlingar men tyvärr hjälpte inte det. Hon hade en lite äldre bror (Will) och medan hon är sjuk så får hon även en lillasyster. För mig är det obegripligt hur man som förälder säger "vi måste skaffa ett barn till, nu!) medan ett barn ligger på intensiven i princip. De hade sex på sjukhuset medan dottern på 3 år ligger med cellgifter. Obegripligt för mig men jag vet inte. 

 

Det som utmärker flickan är hennes sätt att bete sig mot alla hon möter. I början av boken följer man med mamma och Hanna när de ska köpa nya skor till Hanna och hon inte ville ha några andra än ett par röda lackskor. Hon har med dom överallt och krävde att de skulle vara med på operation. Hon läxade upp personal som inte presenterade sig med sina riktiga namn, alltså förnamn. Hon sprang runt på sjukhuset i sina skor och hade faktiskt roligt. När man är så liten så fattar man inte riktigt allvaret kanske. Dom gick till kyrkan ofta och var väldigt troende så barnen tror att man kommer begrava kroppen i marken medan själen åker upp till Gud. Väldigt fint att tro så som barn och inte vara rädd för döden. Hanna var så mogen i sitt sätt att prata och tänka tycker jag. Kanske därför det blev jobbigare att läsa den, hon förstod så mycket. 

 

I alla fall. Hon dog hemma omringad av sin familj efter att ha legat hemma i sängen ett bra tag med smärta i kroppen. Eftesom hon var så döende då fick hon rätt mycket morfin. Hennes liv skulle inte gå att rädda så att tänka på om hon skulle bli beroende av morfinet var inte nödvändigt, nu var fokus på att se till att hon hade så lite ont som möjligt den sista tiden. Sedan får man följa mamman lite efteråt. De fick ett barn till efter detta och ett tag senare skiljde sig föräldrarna och nu har mamman en ny man som hon är lyckligt gift med. Det är nog svårt att hålla ihop när en familj gått igenom det dom gjort. 

 

Denna boken är rätt tunn, lite över 200 sidor bara och många kapitel så det går fort att läsa ut den. Jag har förbjudit Linda från att läsa denna på några år eftersom hon har små barn så man relatera för mycket och se massa framför sig. Ellie är i åldern Hanna var när hon fick sin diagnos och jag tönkte såklart ofta att det kunde lika väl vara hon och det var jobbigt. 

 

Rekommenderar den dock för alla ändå. Att följa denna lilla människa och hennes sätt att se på livet och vara glad trots allt som händer henne är otroligt. Men var beredd och ha näsdukarna nära, den är så sorlig.