Grattis morfar! <3
Mamma berättade innan att morfar har sin födelsedag idag (jag lärde mig den aldrig). Han hade blivit 84 år! Tyvärr dog han för 10 år sen och det var faktiskt det första dödsfall som jag varit med om. Det tog hårt på mej faktiskt och jag minns än idag att jag tänkte på honom länge efter det och hörde hans röst. Efter detta blev jag rädd för döden eftersom det var första gången ett liv togs från mej. Jag minns forfarande när mamma kom hem efter att ha hälsat på honom på sjukhuset och berättade att dom inte trodde han skulle överleva natten. Det var svårt att ta in. Varje lördag under hela min uppväxt var vi hos mormor och morfar. Vi var ofta på semester tillsammans också så detta var riktigt jobbigt. Jag kopplade inte vad som hade hänt förrän jag var i skolan dagen efter och vi hade läsning, då kom tårarna. Jag ville inte vara hemma från skolan för jag mådde ju bra tyckte jag då. Men jag fick gå hem sen. Jag var 12 år (skulle fylla 13) när detta hände. Och du morfar skulle fylla 74.
Jag är övertygad om att du vakar över oss från himlen och hjälper mormor när hon har det svårt. Jag hann aldrig träffa min farmor och farfar, dom dog många år innan jag ens var påtänkt. Jag hoppas du berättar för dom om mej och Linda. Farmor och farfar hann aldrig träffa alla sina barnbarn, men det hann du morfar. Vi är många fler nu och jag tror mormor trivs när alla är med henne.
Morfar, jag saknar dej.. <3