Att prata engelska

Alltså jag tänker på det hela tiden när jag mött folk som pratar engelska som modersmål, speciellt engelsmän. Jag kan prata engelska med dom som själva inte har så bra uttal, men när jag möter dessa människor så skäms jag för mej själv haha. Alltså ibland undrar jag vad dom tänker om mej och om dom ens förstår vad jag har sagt. Vanliga saker är lätta att berätta, särskillt på jobbet för det är samma sak att säga varje gång typ. Men när man ska småprata eller föra en vettig konversation så skiter det sej för mej. Jag kan prata, inga problem, men jag låter för jävlig. Sverige är väl ändå ett land där vi alla egentligen borde kunna prata engelska rätt bra eftersom vi lär oss det redan i år 3 (när jag gick i alla fall), men ändå är det så svårt?!
 
Ibland låter man skit bra och ibland inte. En gån sa jag till en kollega att jag hade en bra engelska dag. Alltså allt hade låtit som det skulle och jag lät inte så svensk som det kan låta ibland. Jag var så nöjd den dagen minns jag haha. Den dagen när jag senast mötte en engelsktalande var inte en bra engelskadag...
I huvudet är det skit bra och jag tänker ofta på engelska, men i verkligheten är det som att munnen får kramp och inte vill. Tror fler känner igen sej i bilden haha.
 

Kommentera här: