Jag är elak
När vi gick i högstadiet kallade vår bästa vän oss för den snälla och den onda tvillingen, jag var den onda. Det var på skoj då tyckte man men jag var elak, på riktigt ibland alltså. Visst kan man retas och så där lite om folk är med på det, det är ju ingen fara. Men ibland var man riktigt hemsk faktiskt. Klassen jag gick i på högstadiet var den värsta på skolan sa dom, bra jobbat liksom. Det var 3 stycken som slutade i klassen varav en 4 ville sluta. Jag var delaktig i att "mobba ut" min egen kusin, helt jävla sjukt!? Man gör bara inte så, men det fattade jag inte då. hela livet innan har jag (och syrran eftersom vi gått i samma klass hela grundskolan) tillhört den bästa klassen, till vi bytte skola. Jag började skolka en del, inte så farligt mycket att det påverkade betygen drastiskt eller vad det heter, men ändå. Jag tror detta var i sjuan och sen bättrade jag mej och gymnasiet blev ännu bättre sen för då brydde jag mej lite mer, nu på universitetet vill jag bara ha VG. Fick tyvärr inte det förresten på förra kursen då jag pratade för lite och hade lite för enkla funderignar till våra videos, men ett starkt G sa hon (vilket inte syns ändå).
Ibland kan jag även ha en sån kväll (händer bara på kvällar typ) att jag är negativ och sur i allt jag säger. När det gäller att vara spydig och lite taskig då är jag glappkäftad eller vad man ska säga, det går undan och det är inte alltid så bra. Tyvärr får Robin stå ut med mycket, men han vet om att han är delaktig i det och han tycker det är kul. Han retar mej till den gräns att jag bli arg och spydig, men han bara skrattar och tycker det är kul. Vilket jag inte fattar, vem tycker det är kul när ens flickvän blir mega sur på en? Han retar mej inte på elakt sätt nu då alltså utan går mej på nerverna.
Satan vad långt inlägg, vi slutar där!