Man säger att katter inte ha känslor eller bryr sig om människan. Men jag håller verkligen inte med. När vi gick i gymnasiet så satte sej alltid Göran i pappas fönster lagom till vi brukade komma hem, för att sedan springa och möta oss i dörren med gos. Det gör han ännu när han hör oss i dörren eller ser oss i pappas fönster eller från altanen. Nu när jag kom hem efter jobbet var det den lille kissen som va så mysig. Hon såg mej från altanen och satt och jamade och hade en tass uppe så sött. Sen när jag kom in så kom hon i full fatt till mej och pep och började gosa. Liza är min kisse mer än vad Göran är av någon anledning. Men hon va så gosig och spann så mycket och höll på att gosa sönder lindas skor nu när jag skulle gå upp. Göran låg i hennes resväska och sov och kom fram till mej, men gick och la sig igen för jag gosade med Liza. Han va så söt så han gick och la sej i resväskan igen. Då kom jag och gosade med honom lite, vill inte att det flyger allt för mycket päls när hon ha den öppen.
Helt otroligt vad mycket kärlek det är i 2 små kissar och vad man kan älska dom så mycket! Katter är visst kärleksfulla djur som sakna sin ägare!
