Långt inlägg om acne

Var precis inne på blondinbellas blogg och hon hade gjort ett inlägg om acne. Hon gjorde en video och pratade om sina problem. Hon har haft det i ca 11 år sa hon och har fortfarande ganska mycket, men är stolt över sitt ansikte. Både jag och syrran har haft problem med det men jag är den av oss som har haft störst problem med det.
 
När vi gick i fyran så började jag få prickar i ansiktet som jag inte visste vad det berodde på. Det kan ha kommit tidgare men från det jag minns så gick jag i fyran. Jag försökte dölja det med en tröja över munnen för att inte allt skulle synas. Håret hängde i ansiket. Alla frågade varför man var så prickigt i ansiktet. Mitt svar: det är myggbett. Eftersom jag delvis inte visste vad det var och det kändes dumt så skyllde jag på det. Även på vintern.
 
Blev retad i många år, blev kallad för prickigkorv. Mamma tjatade mycket på oss om att tvätta ansiktet och sånt men vi ville inte lyssna, ville ignorera problemet. I sjuan bytte vi skola till en ny klass. Vi hade med oss våra två bästa vänner dit. Vi fick ganska snabbt många nya vänner där, men hade ingen kontakt med den gamla klassen. Där var det aldrig någon som sa något om hur vi såg ut i ansiktet och det kändes bra. Däremot så började jag sminka mej, hade tjockt med foundation och dessutom fel färg. Men kände mej ändå säkrare.
 
När vi började åttan så tog mamma oss till specialistläkargruppen för att börja äta medicin mot detta. Vi åt det i ca ett år och många sa att det blev jättestor skillnad. Till sist slutade jag bry mej om vad folk tyckte och tänkte om det, eller om allt egentligen. Jag hade oturen att hamna i puberteten tidigt och länge. Självförtroendet var inte det bästa faktiskt. Det som däremot var lite småroligt och lite In your face var att några av dom som hade varit elakast mot en angående hyn var att dom fick värre problem med acne än jag någonsin haft tror jag. Allt kommer ifatt någon gång i livet. Det var såhär dom blev straffade för att ha retat barn i mellanstadiet. Fttar inte hur man kan vara så elak när man är så liten. 
 
När jag började gymnasiet tänkte jag att detta ska bli en omstart. Första dagen i skolan kom jag dit med endast smink på ögonen. Hade inte gjort det i grundskolan. Hade vi simning så hade jag ändå smink på mej. Men när jag kom till gymnasiet så kände jag inte så många så ingen visst hur jag såg ut. Därför tänkte jag dyka upp utan smink så dom får se det först. Ingen sa något, men jag tyckte att en del människor kollade konstigt på mej ibland. Men brydde mej inte så mycket om det.
 
Jag kom ofta osminkad till skolan där och det kändes toppen. Hyn blev ju bättre med eftersom jag inte hade en massa smink på mej som täppte till. Bytte smink till lite mer seriöst märke än H&M:s foundation för 50:- och resultatet var ju såklart bättre. Tyckte det var dyrt att köpa puder och foundation för över 500:-, men det var värt det.
 
Nu för ca 6 månader sedan ringde jag specialistläkargruppen igen för problemen blev värre igen. Fick snabbt tid och började samma behandligen som förra gången och den här gången hoppas jag att jag inte ska behöva gå dit igen. Men nu köper jag endast foundation och tvätt produkter samt smörja hos specialistläkargruppen. Det är så mycket bättre! Men även väldigt mycket dyrare.
 
När man var yngre brydde man sej bara om att det skulle vara billigt, man hade liksom inte råd. Men nu lägger jag hellre mer pengar på ansiktsprodukter än kläer och sånt, för ansiktet är det viktigaste i många situationer. Eftersom jag jobbar som receptionist så är det viktigt för mej att se fräsch ut, representerar liksom hotellet med ju.
 
En kollega frågade mej för någon vecka sen hur det gick med behandligen och jag sa att jag är super nöjd. Hon sa att jag ser ut som en modell nu. Jag vet att jag inte gör det, det gör hon med. Men när hon sa det så kände jag ändå: jaa, det gör jag faktiskt. Till skillnad från hur jag såg ut för 10 år sedan är detta en modellhy för mej. Ingen ha sagt att det inte är någon skillnad, alla jag pratat med säger att det är mycket bättre.
 
Nu går jag utan smink varje dag. Ibland lite mascara och måla ögonbrynen. Men har bara foundation vid speciella tillfällen eller om jag jobbar morgon/kväll på hotellet.
 
Som Blondinbella sa: det är bara prickar och dom ska inte styra ditt liv. Du kan forfarande få en karriär, barn och gifta dej. Tänkte lagt upp en bild på hur jag ser ut nu och hur det var från början men har inga bilder till det. Bland annat för jag är på jobbet och för att jag inte ville va med på kort när det var så illa.
 
Så få bli en på mej och Robin från Halmstad på ett års dagen. Jag har lyckats få ett förhållande som jag är så nöjd med. Glad att jag har hittat en som ser mer än bara mitt utseende och som älskar mej för den jag är.
 
 

Kommentera här: